Eden Lake (2008)

Eden Lake är den brittiske regissören James Watkins debutfilm och handlar om hur ett medelklasspar i 30-årsåldern beger sig till en isolerad strandremsa vid Eden Lake. Tanken är att pojkvännen ska fria och förhoppningsvis få till det vad beträffar den "romantiska" biten. Parets idylliska och romantiska utflykt förvandlas dock snart till en mardröm då de kommer i konflikt med ett lokalt ungdomsgäng som helt och hållet saknar spärrar och/eller empati.

Det jag framför allt gillar med Eden Lake är att filmen känns realistisk i såväl handling, rent visuellt och sett till skådespelarinsatserna och det känns inte främmande att tänka tanken att liknande situationer förmodligen har inträffat och kommer att inträffa igen.

Watkins debut som regissör är kort och gott brutal och nattsvart. Här finns inga ljusglimtar och även om vi som tittare önskar ett lyckligt slut så finns hela tiden en stark känsla av att det definitivt inte kommer att sluta annat än fruktansvärt olyckligt.

Skådespelarna är som sagt riktigt bra rakt över, men det är framför allt killarna och tjejen i ungdomsgänget som spelar sina roller övertygande och genuint. Det riktigt känns i bröstet på mig när det efter hand går upp för några av grabbarna att vad de håller på med är fruktansvärt fel och trots att de är delaktiga i våldet kan jag inte låta bli att känna för dem när de tvingas kliva över sina mänskliga gränser och spärrar på grund av grupptrycket från de övriga i gänget.

Man skulle förmodligen kunna skriva en hel del om den eventuella samhällskritik som Watkins vill lyfta fram i ljuset, men jag nöjer mig med att konstatera att motsättningen mellan det unga medelklassparet och de lokala arbetarklassfamiljerna/ungdomarna finns där och huruvida det är exempel på samhällskritik från regissörens sida låter jag vara osagt.

Eden Lake är definitivt en av de bättre filmerna jag sett i genren och för en debutregissör är detta smått mästerligt.