2009-06-17

X-Men Origins: Wolverine (2009)


Idag är det få som höjer på ögonbrynen när det vankas "serietidningsfilm" på svenska biografer. Under de senaste åren har vi fullkomligt översköljts av filmatiseringar av framför allt Marvel-och DC comics "seriekanon". Filmer om Spiderman, Hulk och X-Men har mer eller mindre dominerat i biosalonger världen över och håvat in pengar till respektive filmbolag (och självklart serieförlag).
Att det skulle byggas vidare på en såpass etablerad och framgångrik filmserie som X-Men var inte helt oväntat, även om jag själv trodde mer på en fjärde film än de s.k. origin-filmerna (ursprung). Däremot var det med just denna nyvunna vetskap i hand inte speciellt svårt att lista ut att det skulle vara Wolverine som var förste mutant till rakning. X-Men är Wolverine, oavsett hur man vrider och vänder på det. Visst kan man hävda att det finns andra karaktärer/mutanter som är minst lika intressanta, men trots att jag inte är någon expert på ämnet finner jag Wolverines enkelhet (adamantium-skelettet och de utfällbara klorna till trots) och djuriska drag en skön kontrast till andra mer typiska och mer "fantastiska" superkrafter.

Jag har inte för avsikt tugga på i all oändlighet kring filmens handling, men här är en kort insikt i premissen:

X-Men Origins: Wolverine är som sagt en ursprungshistoria och vi får som tittare lite mer kött på benen kring varför Wolverine lider av minnesförlust i de tre X-Men-filmerna, varför han hyser ett sådant hat mot Victor Creed, mer känd som Sabretooth och hur det kom sig att han blev en del av X-Men.

Det som framför allt gör de två första X-Men-filmerna till personliga favoriter är att båda är regisserade av Brian Singer. Tyvärr har det visat sig allt för ofta att vikten av vem som sitter i regissörsstolen är avgörande för hur slutprodukten ter sig. Min önskan hade varit att Singer sprungit in och ryckt "klappan" ur näven på Gavin Hood som istället fick förtroendet av filmbolaget, men sån tur har man inte.

Nu låter jag väldigt negativ och jag vill påpeka att X-Men Origins: Wolverine inte på något sätt är en dålig film, men i jämförelse med just Singers filmer står den sig lite slätt. Filmens första 30-40 minuter är hyggligt medryckande och sekvensen där förtexterna "rullar" är bland det snyggare jag sett, men trots flera häftiga actionsekvenser, där en viss Wolverine på motorcykel vs. en helikopter tillhör höjdpunkterna, är ändå helhetsintrycket av filmen ljummet. Hugh Jackman gör sin grej och gör den bra, men de övriga karaktärerna och framför allt de övriga mutanterna kändes tämligen ointressanta i jämförelse med filmens huvudattraktion, Wolverine.

Jag gillar "origin-idéen" och jag tror och hoppas en hel del på kommande filmer om X-Men mutanternas ursprung. Däremot är min stora förhoppning att det blir Brian Singer som sitter i regissörsstolen i framtiden, då han vet hur ett par adamantium-klor ska slipas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar