Oscars-galan: Rourke inte tillräckligt mycket Hollywood för juryn - Nej då jag är inte bitter.

Då var nattens Oscars-gala över och här nedan har ni lite tankar om galans vinnare och förlorare.

Tyvärr föll inte Mickey Rourkes rollprestation i The Wrestler Oscars-juryn i smaken, eller har han helt enkelt inte hunnit bli tillräckligt rumsren för att få plats i Hollywoods drömvärld än?

Överlag ganska väntade resultat och de två stora glädjeämnena från galan är Heath Ledgers postuma Oscar för bästa manliga biroll samt Slumdog Millionaires vinst i kategorin årets bästa film. Slumdog Millionaire blev helt tippat nattens stora vinnare med 8 statyetter.

Mest överraskande är att Benjamin Buttons otroliga liv endast kammade hem tre vinster.

Noterbart är att The Dark Knight knep en statyett för ljudredigering.

Lite trist är att Guillermo Del Toros Hellboy 2: The Golden Army inte knep en Oscar för bästa makeup. Här drog "Benjamin Button" det längsta strået.

Alla nattens vinnare

I natt håller jag tummarna för Mickey "The Wrestler" Rourke!

Runt 02.00 inatt drar Oscars-galan igång för den 81 gången i ordningen. Denna gång med Hugh "Wolverine" Jackman som värd för spektaklet. Tyvärr har jag ingen möjlighet att se galan då den sänds i en avart till tv-kanal, men jag tänkte i vilket fall peppa lite inför natten stora drabbning i min bok, nämligen Rourke vs. Penn i slaget om årets manlige huvudroll. Sean Penn har stundtals prenumererat på nomineringar och vinster i den kategorin, men nu hoppas jag verkligen att underdogen Mickey Rourke tar hem "den gyllene gubben".

Förövrigt tror och hoppas jag på Slumdog Millionaire som i The Wrestlers avsaknad är min kandidat till 2008 års bästa film.

Kung Fu Panda borde vinna kategorin bästa animerade film, men kommer att få råstryk av Wall-E.

Blir till att vara uppe med tuppen och kika på resultaten.

Die Hard 2: Die Harder - Håller John McClane efter snart 20 (!) år i filmhyllan?

I helgen (förhoppningsvis imorgon kväll/natt) har jag för avsikt att se om den andra filmen om John McClane som allt som oftast tycks hamna i gruff med terrorister när det vankas juletider.

Det var minst 10 år sedan jag såg Die Hard 2: Die Harder (förmodligen ett av världens bästa uppföljarnamn) så förmodligen (och förhoppningsvis) kommer min upplevelse av filmen att te sig annorlunda idag än när jag senast såg den som 22-23-åring.

Eftersom jag sett "Die Harder" minst fem gånger tidigare så kan jag handlingen mer eller mindre utantill, men det ska ändå bli kul att återuppleva filmen en gång till och gotta sig åt alla detaljer som jag eventuellt inte minns. "

Som en liten sidnotering. För alla som gillar Renny Harlins filmer kan jag rekommendera Mindhunters som jag förövrigt också tänkte ta och se om någon gång de närmaste veckorna. Har för mig att den var ganska trevlig.

* Då har jag sett Die Hard 2 för vad jag tror är femte eller sjätte gången i ordningen och vad tycker jag så här ca 10 år sedan jag såg den sist.

Filmen håller ihop hyfsat, men faller igenom på ett par punkter. Renny Harlin är bra på att göra action, det råder det ingen tvekan om. Däremot är manuset relativt magert och terroristerna känns inte lika "hotfulla" som i den första filmen. Framför allt så saknar man Allan Rickmans karaktär Hans Gruber, som var fantastiskt bra i Die Hard. Dessutom måste jag säga att Die Hard bjuder på betydligt fler sköna scener ("jultomteterroristen" i hissen, för att nämna en) och som helhet levererar den första filmen bättre action och spänning än uppföljaren.

Rocknrolla - Guy Ritchi gör comeback efter knappt 10 år - med precis samma recept som förr

Jag hade först en tanke att skriva lite om handlingen i Rocknrolla, Guy Ritchis senaste film, men jag hänvisar istället till Imdb.com. Det är egentligen inte det att Rocknrolla är "djup" eller svårtförklarad, den är bara lite för invecklad rent dramaturgiskt för att jag ska orka med det just nu.

Hur som helst...

Guy Ritchi hade två stora framgångar i slutet på 90-talet och början på 2000-talet i och med filmerna Lock, Stock And Two smoking Barrels och Snatch. Fram till i år har han egentligen inte gjort något nämnvärt. Nu som då håller han sig till det han förmodligen kan bäst, nämligen våldsamma filmer om (små)gangsters någonstans i England som råkar i luven på andra (små)gangsters. Receptet är hämtat ur samma kokbok som för 10 år sedan, vilket innebär att det fullkomligt haglar "coola" (och mindre coola) repliker i filmen, klyschorna är så många att man snubblar över dem och bildspråket är "MTV-snyggt".

Jag har säkert sett 10 filmer som liknar Rocknrolla de senaste 5-10 åren, men detta till trots...Rocknrolla har sina stunder och är bitvis sevärd (mest minnesvärt är en scen där huvudpersonen Mr. One Two (skitfånigt namn) jagas av en minst sagt svårstoppad och envis rysk "torped".

Total kontrast i tv-serie-agendan

Jag ser väldigt lite på tv och hade ibland önskat att jag haft möjlighet att följa fler serier än vad jag gör, då det uppenbarligen finns en del intressanta guldkorn som jag ännu inte sett (Lost, Dexter, det mesta av CSI, The Unit etc. etc. får alla bra kritik). Jag har helt enkelt alldeles för lite tid, vilket jag i och för sig börjar vänja mig vid nu när man har en dotter på drygt tre år och en liten grabb på väg att "levereras" inom de närmaste 2-4 veckorna.

Det finns dock två serier som fullkomligt slukat mig och som jag tycker håller en överlag hög kvalitet, både ur en underhållningssynvinkel, men dessutom rent kvalitetsmässigt, med välskrivna manus och bra skådespelare.
Serierna jag pratar om är den amerikansk komediserien Everybody Loves Raymond och action/kriminalserien Prison Break. Nu skiljer sig naturligtvis de här serierna sig från varandra i stort sett i varje aspekt, något jag inte behöver gå in i detalj kring då jag är säker på att de flesta känner till respektive series karaktärer och premisser.


Everybody Loves Raymond bekantade jag mig vid för 3-4 år sedan, då jag under min studietid från och till slötittade på TV3 på dagarna. Jag fastnade genast för den snälle, charmige och ofta mindre smidige Ray Romano och hans lika sköna men udda familj och släkt. Everybody Loves Raymond tilltalar mig på ett helt annat plan är ta till exempel Friends eller Seinfeldt. Även om karaktärerna i "Raymond" är överdrivna så är ändå kärnan i premissen genuin och trolig. Det har kanske att göra med åldern och den sociala situation man är i idag som gör att jag uppskattar "Raymond" så mycket som jag gör? Hur som helst så är det få serier som håller samma höga nivå genomgående i nio säsonger som just Everybody Loves Raymond. I veckan ska jag göra slag i saken och passa på att beställa säsong 5 och 6 på DVD, då det är två säsonger som jag inte sett lika mycket av.


Prison Break är helt klart en kontrast till Ray Romanos serie, men likväl en underhållande och spännande serie. Serien är nu inne på sin fjärde och förmodligen sista säsong och jag räknar dagarna tills dess att serien drar igång med de avslutande avsnitten någon gång i april. Om man ska vara helt ärlig så har det gått långsamt utför för Prison Break då säsong 1 helt klart är den starkaste av de fyra säsongerna. Säsong 1 var nytänkande och bestod av drygt 20 avsnitt som alla höll en jämn hög nivå och alltid avslutades med en bra s.k. cliffhanger. "Cliffhanger"-sluten har visserligen varit ständigt återkommande genom säsongerna, men det märktes redan några avsnitt in i säsong 2 att seriemakarna trots allt började få slut på idéer till serien och egentligen använde samma recept en gång till, fast med någon extra krydda som gjorde att "kakan" inte sjönk ihop helt. Nej, säsong 4 av Prison Break är inte i närheten av seriens första säsong, men har man följt karaktärerna genom 50-60 avsnitt (vem håller räkningen?) så är det svårt att släppa taget nu. Som sagt i april avslutas serien och jag kommer att sitta klistrad som vanligt.

V: De råttälskande ödlorna snart tillbaka?

Variety rapporterar att Warner Bros.tv i samarbete med tv-kanalen ABC har planer att göra en nyversion av "V". Tydligen så är det Scott Peters (med bl.a. tv-serien The 4400 på sitt CV) som ska hålla i regissörspinnen den här gången. Grundhandlingen ska vara snarlik den i originalserien där de på ytan vänligt sinnade besökarna snart visar sig vilja åt jordens vattenresurser och inte skyr några medel för att nå sitt ändamål.

Som 9-10-åring var "V" bland det häftigaste jag upplevt inom tv/film-mediet. Jag vill minnas att jag hade sett någon form av "preview" av serien på tv och satt bänkad bakom soffans största kudde när förtexterna rullade igång. Mitt starkaste minne än idag (som jag säkerligen delar med många i min generation) är scenen med det stora avslöjandet!

Seriens huvudperson journalisten/kameramannen Mike Donovan spelas av Marc Singer som inte gjort speciellt mycket nämnvärt varken före eller efter "V". Däremot fick Robert Englund en ordentlig karriärskjuts som den "snälle" ödlan Willie inför hans paradroll som barnamördaren Freddy Krueger i Nightmare On Elmstreet-filmerna.

Van Damme - För fin för Stallones kommande?

Sitter här som bäst och sörplar i mig en kopp kaffe (slät såklart) och snubblar över en nyhet om hur den idag 49-årige Jean-Claude Van Damme tydligen tackat nej till en av rollerna i Sylvester Stallones kommande (2010) actionrökare The Expandables.

Rent spontant kan jag tycka att belgaren, med tanke på sin bakgrund som högsparkande actionskådis med fler "direkt-till-video"-releaser än biosuccéer, inte bör ha några problem att tjäna en stor summa pengar för att under några veckor/månader spraka loss tillsammans med Jet Li, Jason Statham, Dolph Lundgren m.fl. Men kanske är det så att Van Dammes senaste film JCVD (som tydligen är ett försök av Van Damme att visa upp en mer seriös sida) faktiskt ligger bakom hans nej tack...?

Hur som helst...

...nedan följer några citat som plockats ur en intervju Van Damme gjorde med Total Film nyligen - läs begrunda och kom med egna åsikter.

“Stallone gave me a part in his next movie, but I ask him about the subject, about the story. He said, ‘You’re gonna make lots of money.’ I don’t want to hear that, I want to hear what was my character. He was unable to tell what it’s going to be.”

“[Stallone said:] ‘You know, uh, well, the fighting will be good.’ [So I said:] ‘Sly, what is my character?’ So I didn’t do the movie.”

I korta drag: Taken (2008)

Häromkvällen såg jag Taken med Liam Neeson. Neeson som kanske är mest känd för två helt olika rollkaraktärer (Oskar Schindler i Schindler´s List och Qui, Gon Jinn i Star Wars: The Phantom Menace) spelar Brian Mills, en föredetta spion som numera lever ett stillsamt liv "Svensson-liv" med en 17-årig dotter från ett tidigare äktenskap.

Då dottern blir kidnappad på en semesterresa i Paris, tvingas Mills åter dra på sig spionkostymen och sätta efter förövarna.

Taken börjar intressant, även om grundhandlingen inte är speciellt originell, men filmen övergår efter en dryg halvtimme till att bli en medioker "Bourne/Bond-wannabe". Neeson är visserligen inte alls dålig i rollen som hårdnackad spion/agent, men antalet biljakter, explosioner och kampsportsslagsmål känns inte helt befogat och förvandlar en inledningsvis småspännande film till en axelryckning.

Gör om, gör rätt, gör en "Python"

When Monty Python launched their channel in November, not only did their YouTube videos shoot to the top of the most viewed lists, but their DVDs also quickly climbed to No. 2 on Amazon’s Movies & TV bestsellers list, with increased sales of 23,000 percent.

Det här är en intressant ny uppgift. Tydligen finns det statistik som visar att DVD-försäljningen av Monty Pythons gamla klassiker (filmer och tv-serier) har skjutit i höjden sedan det brittiska komikgänget beslutade sig för att släppa mycket av sin produktion i en egen Youtube-kanal. Monty Python-material har funnits tillgängligt på youtube tidigare, men ofta i halvtaskig kvalitet. Istället för att göra som de flesta företrädare för film/musik-branschen och stämma och jaga efter fildelare etc. har Cleese och gänget alltså valt en annan väg. Detta visar att fritt material inte alltid leder till misslönsamhet, utan snarare tvärtom.

Källa: Youtubes blogg

Monty Python hos Youtube

Outlander - Vikingar möter utomjordiskt monster i ett underhållande spektakel...

During the reign of the Vikings, Kainan (Caviezel), a man from a far-off world, crash lands on Earth, bringing with him an alien predator known as the Moorwen. Though both man and monster are seeking revenge for violence committed against them, Kainan leads the alliance to kill the Moorwen by fusing his advanced technology with the Viking's Iron Age weaponry.

Läser man ovanstående text utan att dra åtminstone en smula på läppen kan man lika gärna gå och göra nåt vettigare än att läsa vidare här, för Outlander är precis lika fånigt underbar som premissen utlovar. Vi bjuds på en korsning mellan Predator och Braveheart och får stifta bekantskap med James Caviezel - mest känd från The Passion Of The Christ (Mel Gibsons Jesus-film..som jag förövrigt inte sett själv). Caviezel är en relativt ny förmåga som iofs inte verkar vara något för Oscarsjuryn att bemöda sig om, men som hård monsterjägare har han kvalifikationer som duger gott.

Det utomjordiska mostret är riktigt välgjort och som helhet känns Outlander som en tämligen gedigen produktion, med helt okej skådespeleri för genren och en hel del bra action/monster-sekvenser.

Helt klart en positiv överraskning i februarimörkret och att även Ron Perlman (Hellboy) skymtar förbi i en liten roll som vikingahövding gör inte upplevelsen sämre.

Wall.E - Med några veckors perspektiv

Pixar är utan tvekan filmvärldens främsta animationsstudio och har fullkomligt sprutat ur sig kassasuccéer de senaste 5-10 åren. Jag gillar det mesta som Pixar gör och håller förmodligen Finding Nemo, The Incredibles och Ratatouille som mina topp 3. Här om dagen fick jag tillfälle att se deras senaste film Wall.E och i korthet kan jag säga att jag är fortsatt imponerad om än något “besviken”.

Jag hade helt klart höga förväntningar på Wall.E. Trots allt är detta en film som har fått stående ovationer av var och varannan recensent och det är med stor sannolikhet denna förväntan över att Wall.E kanske kan vara något alldeles speciellt som gör att jag inte är helt nöjd.

Jag bryr mig inte om att dra handlingen (det är en 5 sekunders “googling” som jag överlåter åt de som är intresserade) utan vill helt enkelt bara skriva ner lite kortfattat om vad jag tyckte om filmen.

Animationerna håller absolut Pixar-klass, dvs. top of the line. Här finns det inget att klaga på (jo förresten…jag tyckte att de mänskliga karaktärerna var lite trista och kunde gjorts bättre). Jag såg filmen på Blu-ray och det är utan tvekan referenskvalitet beträffande den tekniska presentationen.

Jag har svårt att riktigt sätta fingret på vad det var med Wall.E somgjorde att jag inte håller den lika högt som ex. Pixars föregående film Ratatouille, men jag tror att jag bl.a saknade dialogen och det faktum att filmen utspelar sig till stor del ombord på ett rymdskepp, gör att miljöerna kändes mer sterila och faktiskt lite tristare än många av Pixars tidigare filmer.

Jag gillade Wall.E och ska ge filmen en chans till, men just nu tycker jag att Pixar gjort bättre ifrån sig tidigare.

Helt appropå - Dreamworks har producerat 2008 års bästa animerade film med sin Kung Fu Panda.