Wired.com möter Guillermo Del Toro i en Q&A

Guillermo Del Toro högaktuell med sin adaption av Tolkiens The Hobbit, är också spanjoren som redan nu tros ha axlat rollen som Peter Jacksons arvtagare. Wired.com publicerade nyligen en ganska intressant intervju om hans kommande åtaganden och hur han ser på framtidens filmberättande. Dessutom avslöjar Del Toro sina tankar om utvecklingen - och "sammansmältningen" mellan film och tv-spel.

Del Toro hos Wired.com

Guy Ritchies vision av piprökaren Holmes ser intressant ut

Guy Ritchie (Lock, Stock And Two Smoking Barrels och Snatch) har tagit sig an den brittiske mästerdetektiven Sherlock Holmes i sitt senaste projekt. Med tanke på förlagan så är det givet att vi inte kan förvänta oss någon ny "Lock, Stock..) men av trailern att döma så kan detta bli en fartfylld och underhållande variant på den annars ganska stela britten.

Robert Downey Jr. och Jude Law ser båda ut att passa som handen i handsken i sina respektive roller, som Holmes och dennes andre hand Watson.

Trailern via Apple.com

Nostalgiklipp: Del 5

I kölvattnet av Raiders Of The Lost Ark kom en tv-serie (1982) som varade i 22 avsnitt. Tales Of The Gold Monkey var mer eller mindre en Indiana Jones ripp-off, men jag har kära barndomsminnen av den här serien, som när det begav sig var precis i kant med vad jag vågade se på tv. Äventyraren Jake Cutter och hans enögde hund jagar runt i djungeln, möter kannibaler och romanserar - allt i härlig 80-tals cheese. Håll till godo!

Terminator: Salvation får inledningsvis mest ruttna tomater kastade efter sig

Veckans hittills stora filmrelaterade besvikelse är möjligen den att Terminator:Salvation får överlag taskig kritik efter smygpremiären i staterna. Via Rottentomatoes.com kan man läsa att den fjärde filmen om John Connors kamp mot "dödsrobotarna" från framtiden i skrivande stund endast skrapat ihop 33% positiva recensioner.

Terminator:Salvation var en film som jag personligen hade stora förhoppningar på och som jag trodde skulle kunna konkurrera med Transformers 2 om biopubliken i sommar, men efter de inledande reaktionerna är det kanske dags att tona ner förväntningarna ett par snäpp?

Prison Break - Medioker fjärde (och sista?) säsong avslutade med viss finess *spoilervarning*

Den fjärde säsongen av Prison Break har stundtals varit svår att ta sig igenom. Flera av de tunga karaktärerna i serien har försvunnit på vägen från Fox River och manusförfattarna har haft svårt att hitta samma spänning i berättelsen, tillika en bra motivering till karaktärernas olika handlingar och deras syften.

De två första säsongerna var definitivt bland det bättre jag sett i tv-serieväg - intressanta karaktärer, intressant grepp på en i och för sig inte helt originell grundhistoria, men i och med att handlingen så småningom placerades utanför fängelsemurarna och historiens grundkärna (den att Scofield ska frita Burrows från Fox River) splittrades upp i en ofta tillkrånglad och ganska osannolik historia om "Bolaget" och "Scylla" började mitt intresse att svalna allt mer.

Det känns riktigt skönt att serien är avslutad (förhoppningsvis - det går rykten om någon som kallas "Prison Break - The Gretchen Morgan files" och "Prison Break - The Final Break") i och med avsnitt 22 av den fjärde säsongen och jag måste faktiskt säga att de två sista avsnitten bjöd på hygglig underhållning, med en återkomst för flera av de "klassiska" karaktärerna från tidigare säsonger.

Nostalgiklipp: Del 4

Följande klipp är från Gremlins (1984). Unge Billy Peltzer får ett underligt husdjur kallad en Mogwai av sin far och bryter mot tre regler beträffande vården av djuret: Inget vatten, ingen mat efter midnatt och inget solljus. I följande scen får Billys mamma ta konsekvenserna av Billys "slarv" och det är uppenbart att mamman inte tolererar vad som helst i sitt eget kök. En klassiskt scen från en lika klassisk film. Dessutom förmodligen en av de första scenerna där en microvågsugn får en central roll i en filmscen. Håll till godo...

Direct Contact (2009)

Direct Contact är en av Dolph Lundgrens senaste lågbudget - direkt till video-produktioner och dra på trissor vilken dynga det här var. "Dolphan" spelar en före detta kommandosoldat som sitter inlåst i ett östeuropeiskt fängelse. Han blir snart erbjuden en stor summa pengar för att rädda en kidnappad amerikansk kvinna från en galen krigsherre. Allt verkar okej på ytan och Dolph tar sig an uppdraget beväpnad till tänderna, men snart visar det sig att allt inte står rätt till.

Direct Contact är oinspirerad, långt ifrån originell och med genomgående dåligt skådespeleri, regi och taskiga specialeffekter. Dessa är i och för sig ingredienser som jag borde köpa med tanke på vad jag har för filmer i min dvd-hylla, men nej tack. Dolph känns gammal och seg och efter att ha tvingat mig igenom Direct Contact har jag svårt att se fram emot någon av Herr Lundgrens kommande filmer. Han känns klar helt enkelt.

Här är några tips på filmer med "Dolphan" i något bättre form.
Rocky IV
Red Scorpion
Universal Soldier

Människa möter best - några favoriter

Att kalla mig för en "sucker" för monster, övernaturliga väsen, utomjordingar, eller varför inte varulvar på film, är ingen direkt överdrift. Helst av allt ska den monstruösa varelsen befinna sig i konfrontation med människan på ett eller annat sätt. Här under presenterar jag en Topp-lista över några av mina absoluta favoritscener med människa vs. best på film.

1. Luke vs. The Rancor (Star Wars: Return Of The Jedi)

2. Ripley vs. The Alien Queen (Aliens)

3. Officer Brody vs. The Great White Shark (Jaws)

4. Arnold vs. The Predator (Predator)

5. Kevin Bacon vs. "Jätte-sandmaskar" (Tremors)

6. Ann Darrow vs. Kong (King Kong)

7. Kurt Russel vs. "The Thing" (The Thing)

Två Oscarsvinnare som förbryllar

Morgonkaffet smakar bättre än vanligt idag och jag kom just på att jag ville skriva av mig lite angående en tanke som jag haft med mig under en längre tid, nämligen denna.
När bestämde sig två av Hollywoods största ikoner att de skulle överge bra manus och istället satsa på att göra komedi och thrillers i mellanmjölkklassen? Jag pratar naturligtvis om Robert De Niro och Al Pacino, två gubbar som båda har en tämligen imponerande meritlista att luta sig tillbaka mot...och kanske är det just det som är problemet/svaret?

Båda var Oscarsjuryns kelgrisar under 70-80-talet och med filmer som Taxi Driver, The Godfather, Scarface, Raging Bull, Dog Day Afternoon, Scent Of A Woman och Heat fullkomligt dominerade de i Hollywood.

Pacino har dessutom en Oscarsvinst för bäste skådespelare (Scent Of A Woman) och sju nomineringar. De Niro har två vinster (Raging Bull och The Godfather Part II) och fyra nomineringar.

Visst är det logiskt (eller absolut inte) att dessa herrar helt plötsligt tackar nej till alternativt ej längre erbjuds filmroller med bra manus och pålitliga regissörer? Är det enbart pengarna som styr valen eller har båda fullkomligt tappat gnistan och ambition?

Häromåret gjorde De Niro och Pacino debut på vitaduken tillsammans (Heat kan knappast räknas då de i stort sett endast hade en scen tillsammans.) Filmen man valde att debutera med var Righteous Kill (2008) som mer eller mindre sågades vid fotknölarna av en enad kritikerkår.

För mig är det ett mysterium varför dessa herrar inte längre levererar. De Niro har mer eller mindre valt att snöa in på komedier (Meet The Fockers-filmerna och Analyze This/That) medan Pacino varit mindre produktiv och mest haft halvtaskiga roller i filmer som nämnda Righteous Kill, 88 Minutes och The Recruit.

Nog för att en tung meritlista inger respekt och att både De Niro och Pacino förevigt skrivit in sig i filmhistorien...men när jag tänker efter en stund till kan jag ändå tycka att värdet av deras tidigare prestationer mattats med tanke på all dynga de medverkat i de senaste 10-20 åren.

En närmare titt: X-Men Trilogy Box Set (BD)

Här kommer ett litet försök till en mycket kort och ytlig videorecension av den nyligen utgivna X-Men Trilogin på Blu-ray. Ber om ursäkt för det slarviga utförandet och min rostiga engelska. Varför på engelska undrar du? Jo man måste ju vara internationell - plus hur coolt låter det på svenska *blink blink* )

X-Men Trilogy Box Set (BD) from Andreas N on Vimeo.

Mega Shark vs Giant Octopus - Kommentarer överflödiga

Topp 5 - Sommarpremiärer

Det har verkligen blivit god tid för en "klassisk" topp 5-lista över mina mest efterlängtade filmpremiärer sommaren (delvis höst om man ska vara petig) 2009 - I inbördes ordning.

1. Terminator: Salvation
Jag har riktigt positiva vibbar inför den fjärde filmen i Terminator-sagan. Christian Bale i huvudrollen som John Connor tror jag stenhårt på och jag gillar den "råa"/Skitiga visuella stilen i filmen.

2. Inglorious Basterds
Tarantino + Andra Världskriget = Hyperintressant. Teasetrailern visar inte speciellt mycket, men med Mr. T vid rodret och en störtskön skådespelarensamble tror jag mycket på filmen. Death Proof var mellanmjölk och nu behöver Tarantino visa att han fortfarande kan regissera. Jag hoppas (och tror) på en brutal film, med en stor portion svart och skruvad humor.

3. Transformers: Revenge Of The Fallen
Visserligen måste jag erkänna att mitt intresse för Michael Bays andra film om "robots in disguise" har svalnat någon promille den senaste tiden, vilket framför allt har att göra med den senaste trailern för filmen, som jag inte tyckte var speciellt bra. Hur som helst - Revenge Of The Fallen kommer att sparka röv på vita duken i sommar.

4. Public Enemies
Michael Manns kommande gangsterhistoria med Johnny Depp och Christian Bale som "tjuv" och "polis" ser minst sagt intressant ut och helt klart en skön andingspaus från stora robotar och ostiga onliners. Jag förväntar mig en "ny Heat" och jag tror inte att jag blir besviken.

5. Drag Me To Hell
Jag har skrivit om Sam Raimis återkomst till skräckgenren och inte varit helt lyrisk. Sett till vad som har premiär i sommar måste jag ändå placera Drag Me To Hell på min topp-lista. Jag hoppas fortfarande på att att Raimi visar vart skåpet ska stå och att detta blir min stora positiva överraskning i sommar.

Star Trek (2009)

För några timmar sedan rullade eftertexterna för J.J. Abrams vision av Star Trek och här kommer mina tankar om filmen. Det blir ingen omfattande recension utan helt enkelt lite åsikter om vad jag tyckte var riktigt bra i filmen och några småsaker som jag tyckte mindre bra om. De med bara en gnutta uppmärksamhet har säkert redan nu listat ut att jag gillade Star Trek - ni andra får en chans till....here we go.

Handlingen i Star Trek är självklart inte oviktig, men jag vill nog ändå påstå att J.J. Abrams vision av kultfilmen handlar lika mycket (om inte mer) om det visuella. Abrams är en visuell filmskapare och ingen djup berättare. Det är få filmskapare som har samma fina känsla för vad som ser snyggt ut på vitaduken.

Som tittare kastas vi omedelbart in i en konfrontation mellan federationen med kapten George Kirk i spetsen och en ras kallas Romulus ledda av den inte allt för vänligt sinnade Nero, gestaltad av en välspelande Eric Bana. Efter en rad explosioner och riktigt tjusiga rymdsekvenser flyttas vi fram i tiden och detta i tre steg. Det första steget presenterar oss för en ung James T.Kirk rattandes sina föräldrars bil med tung musik sprutande ur högtalarna. I steg två får vi möta Kirk i en något äldre form (20-25 års åldern). Efter ett barslagsmål rekryteras Kirk till federationens stjärnflotta och det dröjer inte många minuter innan vi kastas vidare i handlingen..tre år framåt för att vara mer exakt. Kirk är nu framme vid slutspurten av sin utbildning vid stjärnflottan och vi har dessutom hunnit bekanta oss med filmens andra stora karaktär, nämligen Spock (Zachary Quinto mest känd från tv-serien Heroes är verkligen född till den här rollen).

Nu tänkte jag inte babbla vidare om handlingen utan istället gå direkt på vad jag tyckte fungerade i filmen, respektive inte fungerade. Först lite kritik...

Filmens längd. Man kan tycka att två timmar är tillräckligt för en Star Trek-film, men ärligt talat hade jag gärna sett att filmen var 20-30 minuter längre. Detta hade gjort att de snabba hoppen i tid i början av filmen hade kunnat ges mer utrymme och därmed gett mig som tittare lite mer kött på benen om vilka karaktärerna är. Helt enkelt lite mer bakgrundsinformation.

För att spinna vidare på tidsaspekten (fast ur en helt annan synvinkel) var jag inte helt med på noterna vad gäller de tidsresor som förekommer i filmen. Eventuellt var jag inte tillräckligt alert när jag såg filmen, men jag tyckte att tidsresandet förvirrade mer än förklarade.

Romulus och Nero. Filmens stora antagonist/skurk förblir relativt anonym. Visst...vi får veta varför Nero hyser ett starkt agg gentemot federationen i allmänhet och Spock i synnerhet, men jag hade önskat att jag fick lite mer bakgrund och inblick i rasen Romulus.

Nu till det positiva. J.J. Abrams Star Trek är medryckande, urtjusig, fartfylld, stundtals ganska rolig med flera roliga och intressanta karaktärer. Även om jag inte är någon trekkie själv har jag ändå förstått att Abrams flörtar en hel del med just fans av originalfilmerna, vilket inte var helt oväntat.

"Set pieces" - Antalet storartade och visuellt slående scener i Star Trek är många och är man ute efter ögongodis så är detta den perfekta gottpåsen.

Star Trek är inte en perfekt film i mina ögon och det hade jag heller inte förväntat mig. Däremot är jag ganska säker på att Abrams lyckats fånga en ny "trekkie-skara" och frågan är inte om det kommer en uppföljare till Star Trek, utan snarare när?

Återfall i samlandet

Det är bara att konstatera. Jag har fått ett återfall i mitt samlande av DVD. Just precis lågupplöst film på skiva, men gärna lite "lyxigare" och ibland limiterade utgåvor. Just nu känns det riktigt uppfriskande att leta "Kap" på Tradera. Senaste fyndet blev Army Of Darkness: Director´s Cut (Anchor Bay US) limiterade till 40 000 exemplar. Definitivt ingen dyrgrip men ändå småtrevligt.

Nu är jag på jakt efter lite tyska utgåvor. Det finns en hel del trevliga Steelbooks och s.k. Hardboxes - ofta limiterade och tyvärr lika ofta på tok för dyra för min plånbok.

Återstår att se hur länge det här infallet håller i sig...

Mimic (1997)

Mimic är en film som jag haft på min "måste-se-lista" ett bra tag nu. Jag älskar Del Toros regi och framför allt hans visuella talang, med otroligt fantasifulla karaktärer och varelser. Till skillnad från spanjorens senare alster (Pan´s Labyrinth, Hellboy 1 och 2) så är Mimic en relativt "traditionell" science fiction/skräckfilm, med en hel del referenser och paralleller till t.ex. Alien-och Tremors-filmerna.

I Mimic huserar en allvarlig smitta, spridd av kackerlackor i stadens tunnelbanesystem- en smitta som sprider sig till människor, med dödlig utgång. Dr Susan Tylor (Mira Sorvino) sätts på fallet och tillsammans med sin manlige kollega utvecklar hon en "kackerlack-hybrid), som placeras ut för att ta kol på smittospridarna. Tanken är att de nya hybriderna ska göra sitt jobb och sedan självdö efter sex månader, men några år senare upptäcker man att hybriderna inte dött ut, utan i själva verket förökat sig och muterat till "människostora" kackerlack-monster med mänskliga egenskaper och drag.

Mimic skiljer sig från många filmer i samma eller liknande genre då den är mer eller mindre helt befriad från humor, onliners och liknande. Nu kan jag i och för sig tycka att jättelika kackerlackor i tunnelbanesystemet är ganska humoristiskt och framför allt "cheese" på hög nivå, men det är samtidigt ganska befriande att se ett försök till en allvarlig ton i en sådan här genretypisk "monster vs människan-berättelse".

Mimic har fått två uppföljare och även om ingen av dessa två har Guillermo Del Toro vid rodret så har jag ändå fått lite mersmak för serien.

District 9 - Är Peter Jackson-producerad sci-fi årets "Cloverfield"?

Med årets Cloverfield (2008) tänker jag inte så mycket på själva innehållet i Neill Blomkamps (ung regissör mest känd för jobb med specialeffekter) kommande science fiction-film District 9, utan mer på marknadsföringen av filmen. Cloverfield marknadsfördes till stor del genom s.k. viral marketing (virus-marknadsföring lite grovt översatt). Tanken med den här typen av "dold" marknadsföring är att skapa hype runt en produkt genom bl.a. skumma interaktiva webbsidor, dolda meddelanden och en lagom mängd läckt material för att skapa diskussioner på diverse forum på nätet (även Transformers (2007) föregicks av denna typen av marknadsföring).

Teaser-trailern för District 9 påminner mycket om just Cloverfield, med en dokumentär och realistisk känsla. Det avslöjas förhållandesvis lite om filmens handling, men vi förstår åtminstone att det handlar om science fiction och om utomjordingar som besöker vad som ser ut att vara ett land i mellanöstern/afrika. Trailern är smart klippt och det är först halvvägs in som vi som tittare förstår att de som inte är välkomna i själva verket inte är de amerikanska soldaterna, utan något helt annat.

Det ska bli intressant att se hur marknadsföringen fortskrider och hur fullängdstrailern ter sig.

District 9 Teaser-trailer