Star Trek (2009)

För några timmar sedan rullade eftertexterna för J.J. Abrams vision av Star Trek och här kommer mina tankar om filmen. Det blir ingen omfattande recension utan helt enkelt lite åsikter om vad jag tyckte var riktigt bra i filmen och några småsaker som jag tyckte mindre bra om. De med bara en gnutta uppmärksamhet har säkert redan nu listat ut att jag gillade Star Trek - ni andra får en chans till....here we go.

Handlingen i Star Trek är självklart inte oviktig, men jag vill nog ändå påstå att J.J. Abrams vision av kultfilmen handlar lika mycket (om inte mer) om det visuella. Abrams är en visuell filmskapare och ingen djup berättare. Det är få filmskapare som har samma fina känsla för vad som ser snyggt ut på vitaduken.

Som tittare kastas vi omedelbart in i en konfrontation mellan federationen med kapten George Kirk i spetsen och en ras kallas Romulus ledda av den inte allt för vänligt sinnade Nero, gestaltad av en välspelande Eric Bana. Efter en rad explosioner och riktigt tjusiga rymdsekvenser flyttas vi fram i tiden och detta i tre steg. Det första steget presenterar oss för en ung James T.Kirk rattandes sina föräldrars bil med tung musik sprutande ur högtalarna. I steg två får vi möta Kirk i en något äldre form (20-25 års åldern). Efter ett barslagsmål rekryteras Kirk till federationens stjärnflotta och det dröjer inte många minuter innan vi kastas vidare i handlingen..tre år framåt för att vara mer exakt. Kirk är nu framme vid slutspurten av sin utbildning vid stjärnflottan och vi har dessutom hunnit bekanta oss med filmens andra stora karaktär, nämligen Spock (Zachary Quinto mest känd från tv-serien Heroes är verkligen född till den här rollen).

Nu tänkte jag inte babbla vidare om handlingen utan istället gå direkt på vad jag tyckte fungerade i filmen, respektive inte fungerade. Först lite kritik...

Filmens längd. Man kan tycka att två timmar är tillräckligt för en Star Trek-film, men ärligt talat hade jag gärna sett att filmen var 20-30 minuter längre. Detta hade gjort att de snabba hoppen i tid i början av filmen hade kunnat ges mer utrymme och därmed gett mig som tittare lite mer kött på benen om vilka karaktärerna är. Helt enkelt lite mer bakgrundsinformation.

För att spinna vidare på tidsaspekten (fast ur en helt annan synvinkel) var jag inte helt med på noterna vad gäller de tidsresor som förekommer i filmen. Eventuellt var jag inte tillräckligt alert när jag såg filmen, men jag tyckte att tidsresandet förvirrade mer än förklarade.

Romulus och Nero. Filmens stora antagonist/skurk förblir relativt anonym. Visst...vi får veta varför Nero hyser ett starkt agg gentemot federationen i allmänhet och Spock i synnerhet, men jag hade önskat att jag fick lite mer bakgrund och inblick i rasen Romulus.

Nu till det positiva. J.J. Abrams Star Trek är medryckande, urtjusig, fartfylld, stundtals ganska rolig med flera roliga och intressanta karaktärer. Även om jag inte är någon trekkie själv har jag ändå förstått att Abrams flörtar en hel del med just fans av originalfilmerna, vilket inte var helt oväntat.

"Set pieces" - Antalet storartade och visuellt slående scener i Star Trek är många och är man ute efter ögongodis så är detta den perfekta gottpåsen.

Star Trek är inte en perfekt film i mina ögon och det hade jag heller inte förväntat mig. Däremot är jag ganska säker på att Abrams lyckats fånga en ny "trekkie-skara" och frågan är inte om det kommer en uppföljare till Star Trek, utan snarare när?