2009-05-14

Två Oscarsvinnare som förbryllar


Morgonkaffet smakar bättre än vanligt idag och jag kom just på att jag ville skriva av mig lite angående en tanke som jag haft med mig under en längre tid, nämligen denna.
När bestämde sig två av Hollywoods största ikoner att de skulle överge bra manus och istället satsa på att göra komedi och thrillers i mellanmjölkklassen? Jag pratar naturligtvis om Robert De Niro och Al Pacino, två gubbar som båda har en tämligen imponerande meritlista att luta sig tillbaka mot...och kanske är det just det som är problemet/svaret?

Båda var Oscarsjuryns kelgrisar under 70-80-talet och med filmer som Taxi Driver, The Godfather, Scarface, Raging Bull, Dog Day Afternoon, Scent Of A Woman och Heat fullkomligt dominerade de i Hollywood.

Pacino har dessutom en Oscarsvinst för bäste skådespelare (Scent Of A Woman) och sju nomineringar. De Niro har två vinster (Raging Bull och The Godfather Part II) och fyra nomineringar.

Visst är det logiskt (eller absolut inte) att dessa herrar helt plötsligt tackar nej till alternativt ej längre erbjuds filmroller med bra manus och pålitliga regissörer? Är det enbart pengarna som styr valen eller har båda fullkomligt tappat gnistan och ambition?

Häromåret gjorde De Niro och Pacino debut på vitaduken tillsammans (Heat kan knappast räknas då de i stort sett endast hade en scen tillsammans.) Filmen man valde att debutera med var Righteous Kill (2008) som mer eller mindre sågades vid fotknölarna av en enad kritikerkår.

För mig är det ett mysterium varför dessa herrar inte längre levererar. De Niro har mer eller mindre valt att snöa in på komedier (Meet The Fockers-filmerna och Analyze This/That) medan Pacino varit mindre produktiv och mest haft halvtaskiga roller i filmer som nämnda Righteous Kill, 88 Minutes och The Recruit.

Nog för att en tung meritlista inger respekt och att både De Niro och Pacino förevigt skrivit in sig i filmhistorien...men när jag tänker efter en stund till kan jag ändå tycka att värdet av deras tidigare prestationer mattats med tanke på all dynga de medverkat i de senaste 10-20 åren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar