Handlingen i Duellen berättar om hur en försäljare spelad av Dennis Weaver, är på väg till ett affärsmöte i sin bil och helt oprovocerat börjar terroriseras och förföljas av en rostig, diselångande gammal lastbil. En kamp (eller Duell) för överlevnad uppstår på de ofta öde landsvägarna och terrorn kommer inte att sluta innan någon förlorat.
Väldigt slarvigt kan Duellen beskrivas som en road movie. Med detta menar jag att filmen till 99% utspelas på landsvägen, med en kamera till stor del placerad i passagerarsätet hos Dennis Weaver. Det som jag framför allt tycker utmärker filmen, är hur den trots sitt simpla och på sätt och vis enformiga upplägg, ändå lyckas hålla mig engagerad som tittare. Spielberg visar redan här att han är en sann mästare på regi och med en stram budget lyckas han skapa både nerv och intensivitet i alla scener i filmen. Skådespeleriet ligger mer eller mindre helt på Weavers axlar. Duellen är en "one man show" och Weaver levererar ett fantastiskt porträtt av en vanlig man i en extrem situation.
Min absoluta favoritscen i filmen är när Weavers karaktär, David Mann har stannat till på ett café som ligger längs med vägen i tron om att han har lyckats skaka av sig sin förföljare, men inser snart att personen som kör lastbilen också han finns inne på cafét. Här gör Spielberg ett smart drag då vi som tittare får följa med i Manns tankebanor och får "lyssna" till hur han försöker lista ut vem inne på cafét som är mannen som terroriserar honom.
Duellen är en klart sevärd film och med tanke på hur Spielbergs karriär kom att utveckla sig är det inte helt fel att ha bekantat sig med tidigare filmer i hans portfolio och se hur hans filmskapande såg ut innan han började bada i pengar. Helt klart är att Spielberg kan skapa bra film, oavsett budget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar